Live hard, die young.
Jag försöker skriva. Men varje gång jag har skrivit några rader så känns det som om allt bara låter meningslöst och tråkigt och så tar jag bort det. Allting är så likadant hela tiden. Jobba, festa, jobba, göra ingenting, jobba, träffa vänner, festa... Hmm, you get it.
I fredags skulle jag, Ida, och Fredrik äta mat och svulla med chirre och dirre framför idol. Sadaf skulle komma på middag men gå ut sen. Jag äter penicillin så jag får inte gå ut, men efter några samtal till apotekare/blivande läkare och lite velande fram och tillbaka så struntade jag i min kur och tog mig en drink i stället. Usch vad jag är alkis. Men det är det värt :)
Jag fick nickokick för första gången, varför nu? Skumt. Haha.
I fredags skulle jag, Ida, och Fredrik äta mat och svulla med chirre och dirre framför idol. Sadaf skulle komma på middag men gå ut sen. Jag äter penicillin så jag får inte gå ut, men efter några samtal till apotekare/blivande läkare och lite velande fram och tillbaka så struntade jag i min kur och tog mig en drink i stället. Usch vad jag är alkis. Men det är det värt :)
Jag fick nickokick för första gången, varför nu? Skumt. Haha.
Ingen kan köpa livet.
I fredags var jag på förfest med massa Tiundafolk. Lite oväntat. När vi skulle gå till BJ hördes det en duns bakom oss. Ett sånt där konstigt ljud som man inte känner igen och därför måste kolla vad det är. Det låg en tjej på trottoaren och det blödde från hennes huvud. Vi sprang dit och gjorde det enda jag kan, framstupa sidoläge (tänk att man kommer ihåg sånt!) och någon ringde ambulansen. Trodde det gick bra med henne och vi fortsatte till Birger. Skulle kolla om det stod något i tidningen i går. Hon dog.
Man borde använda cykelhjälm.
Man borde använda cykelhjälm.