Andrasidandammen

Jag håller på att skriva ett fejk-cv för att få jobb. Visste ni att jag jobbat på Porterhouse i ett år? Hehe. Mitt bland allt fejkande hittade jag ett dokument med en dröm jag hade för kanske ett halvår sen. Den var så konstig och jag kom ihåg så mycket att jag skrev ner den när jag vaknade. Ett och ett halvt A4, det ni! Tänkte lägga ut den på bloggen då men gjorde det aldrig. Den är säkert inte lika intressant för andra men jag bestämde att ni får den i alla fall. Enjoy.

Först var jag i Uppsala. Jag hade fått låna mammas cykel mot att jag var rädd om den. Jag cyklade fel vid genomfarten, det regnade och jag blev tvungen att gå med cykeln ned för en trapp. Det var väldigt svårt och cykeln rullade hela tiden i förväg.

 

När jag kom ner upptäckte jag att jag bara hade styret kvar av cykeln och resten låg spritt över resten av trappen. Någon, typ Magnus upptäckte att det var fel cykel och mammas cykel var hel. Och så ville han ta credden för att ha dragit upp den trasiga ur Fyrisån. Fast jag antar att den var hel nu igen. Det kom tv-team och tidningar och ville fotografera oss. Magnus eller vem det nu var försökte stå i rampljuset men de tyckte att jag var ”ansiktet utåt” och ville mest fotografera mig.

 

Någon gång i drömmen sen fick jag se att min kompis, tror Magnus hade bytts ut mot Ida Tholcke hade blivit nedskjuten av stora häftstift som polisen använde. Hon hade pratat med någon förbjuden politiker och de skulle skjuta på politikern men häftstiften var överallt och Ida blev träffad. Fast skadorna vart tydligen inte så stora av dem.

 

Tror också att det var här som jag var hemma  hos min moster kanske, och det var någon form av kalas. Kommer inte riktigt ihåg detta men jag tror att det involverade en kille som fick åka ambulans, och en polack som dog för att ingen kunde prata polska. Eller han ramlade ihop och blev blå i ansiktet men det hade hjälp om någon hade kunnat prata polska.

 

Ett av mina gamla dagisbarn var där med. Hon hade blivit ganska stor och jag berättade för henne att hon gick runt och pussade på alla killarna hela tiden. Hon verkade fortfarande ha svårt att bestämma sig. Jag undrar om inte ambulansfärden var för att två personer öppnade en varsin champagneflaska med sabel. Det blev världens fyrverkeri när man gjorde så men det flög glas överallt med.

 

Sen hade Ida Josefsson, jag och kanske Saga hittat en lägenhet i ett skumt hus. Ida fick sova i vardagsrummet, i mitt rum fanns det typ tre soffor men ingen riktig säng. Saga hade det fina rummet med dubbelsäng. I mitt rum var det spindelväv på väggarna och såna där papier mache luftballonger och planeter som man gjorde i skolan.

 

Någon ville sova för att klockan var tolv, men jag meddelande att den faktiskt bara var tjugo i åtta. Så hittade jag inte tillbaks till mitt rum och kom in i ett helt okänt rum där ingen bodde. Så kom det fram en tjej från en vägg som rörde sig. Trodde att vår landlord hade hyrt ut ett av våra rum för att få in mer pengar, men det visade sig vara ett spöke.

 

Hon hette Colleen eller liknande och visade oss sitt skotthål i bröstet så att vi skulle tro henne. Hon kunde sväva också och Josefin googlade hennes mord på nätet och såg att det var på riktigt. Hon hade en blond peruk på sig och tog av sig den för att visa hur fult hennes hår hade blivit eftersom hon var död. Jag frågade varför hon spökade men kom på att om hon skulle veta det skulle hon nog inte spöka. Jag frågade också om hon tänkte komma och spöka i mitt rum, för jag ville inte bli skrämd, och hon lovade att försöka låta bli det.

 

Här börjar det bli suddigt, men det förklaras av att jag blir sjukt full i drömmen och får minnesluckor. Jag tror i alla fall att jag vaknar av hög musik, och det är fest. Nästa jag kommer ihåg är att Johan Höög börjar hångla mig med. Jag känner mig nog inte helt okej med det men jag är jättefull och Johan säger att vi är ju kompisar, vi kan göra så fast båda vet att Johanna är där.

 

Nästa gång det händer sitter Johanna framför oss och då puttar jag bort Johan och spinger fram till Johanna för att förklara. Hon vill inte prata med mig och Pilvi och Katarina Liljeström puttar bort mig från henne. Vi står i köket, Johanna är ledsen och jag störtbölar och försöker förklara mig med att jag var så full att jag inte ens fattade att det var Johan. Vi kramas och gråter men hon säger att vi aldrig kan bli vänner igen. Hon går hem för att prata med Johan.

 

Jag går ner till ängen utanför vårt hus (som typ är inbyggt i ett berg) där det ska vara Oktoberfest. Jag kan inte gråta längre men jag har fortfarande ångest för vad jag gjort. Så ser jag Cissi sitta på en filt och vinka till mig. Jag går dit för att säga hej men då är hon borta. Johan Vahlgren är där med HP-folk jag inte känner igen. Han är ledsen för att Challe är borta. Jag blir rädd och tror att hon är död, men han förklarar att hon bara blivit konstig och åkt hem til Sverige helt plötsligt.

 

Jag börjar gå tillbaks till vårt hus och träffar Johan Höög som försöker hångla med mig igen. Jag tror att han och Johanna har gjort slut. Men jag går hem och möter nån skum kille i trapphuset som försöker komma in på vår fest. Det är fortfarande musik i lägenheten men nu är det för att det är morgon och Malin och Linnea har börjat städa efter festen. De har köpt allt man kan behöva för städning och verkar också ha varit på IKEA. Lägenheten böjar se rätt fin ut.

 

Jag beklagar mig för dem hur dåligt jag mår, men ser ändå fram emot Lasses födelsedagsfest på kvällen. De säger att det faktiskt är söndag, inte lördag och jag får sjukt mycket ångest för att jag missat Lasses födelsedagskalas. Jag frågade vad han ville ha men han sa att det räckte med att jag kom och så missade jag allt! Allting var bara ångest, jag gick ut i hallen där Jossan hade kopplat in någon skärm till musiken så att man kunde se bilder som rör sig i takt med musiken, typ som på xbox. Jag stirrade på den ett tag och så vaknade jag.

Kunde inte USA åtminstonde ha vunnit fotbollen?

Skulle på midsommarfirande i Battery Park i går när min chef ringde och frågade om jag kunde komma in för mer träning. Så spenderade istället kvällen på the Mad Hatter, det gick bra och jag fick jobba på riktigt den här gången men eftersom det bara var träning så fick jag inget betalt. Däremot så var träningen för att han ville att jag skulle jobba i morgonbitti då det är Englands-match. Men så ringde han i morse och sa att de inte behöver så många som han trott och att den nya puben tyvärr inte kommer öppna på ytterligare 4 veckor pga nåt problem med gasen. Jaha, tillbaks på ruta ett. Och jag tappade bort min mobil förra veckan så blev tvungen att köpa en ny och min kamera vägrar starta och jag har börjat ta av mina sparpengar som jag absolut inte skulle.

Men men, jag har kul, jag har någonstans att bo, det är sommar och det är faktiskt New York.

Fick meddelande fran min boss i morse att de inte kommer oppna puben den har veckan heller, problem med papprena. Borjar bli lite nervos att de inte tanker oppna innan jag aker harifran, vill inte spendera alla mina pengar! Eller vill och vill, vet bara inte om Jorre och Josef vill forsorja mig i Kanada.

Tack Gustav för de fina orden! Jag känner att jag borde ge nåt tillbaks, typ dela ett äpple med dig (i en äppelmelodi) men du är lite för långt bort.

Jag tappade ingenting på träningen igår, kan ha att göra med att jag inte fick bära nåt men jag vet inte... Jag fick följa efter Sheena för att se hur allt går till, kände mig som en hundvalp. Ska inte ens vara på samma pub när jag börjar jobba så det kommer inte vara helt samma sak men det känns bra, jag gillar att det är en ny pub och att tjejen jag ska jobba med också är ny för då kan vi hitta på våra egna regler. Kanske.

Fick precis ett mess från Emily som är på jobbet som frågade om jag kunde köpa soppåsar och propplösare. Okej, kan jag väl göra men om hon har tänkt använda det när hon kommer hem så är det väl mer logiskt att hon köper det på vägen istället för att jag måste gå fram och tillbaks till affären. Eller var det helt enkelt en pik på att jag borde städa? Hon har verkat lite vresig för att rummet som vi delar är så stökigt men jag har städat säkert en gång i veckan sen jag kom och har inte fått höra nåt om det och jag tänker inte ta hand om hennes saker. Sorry, ointressant men jag var tvungen att gnälla lite.

Nu ska jag gå till parken städa.

Jag ska jobba idag! Eller ha träning, men typ samma sak. Har varit uttråkad den senaste tiden och längtat efter att få börja jobba men nu är jag nervös och vill hellre gå och lägga mig på en filt i parken. Tänk om jag inte klarar av kassan, eller om jag gör fel, eller tappar en hel bricka med dricka? Usch.

Igår var Nina, jag och Emily på Top of the Rock. Hade gärna sett utsikten i dagsljus men det hann vi inte, får väl ta det från Empire State Bulding istället. Orkar inte leta rätt på kameran, men så här såg det ut:



Nu blire lunch och sen jobb, aah!

Var ute downtown med Nina igår och pratade inte med en enda irländare. Dock tre tyskar för att jag trodde de var amerikanare, fail. De hade beer pong bord på puben vi var, det finns alltså speciella bord för det! Kändes som om jag var i en amerikansk college film, jag var helt exalterad för att det var så icke-irländskt, äntligen!

Nu ska jag till the Gaslight och äta lunch med Emski.

it's about learning to dance in the rain.

Jag var ute och letade jobb igår. Blev av nån anledning supernervös och lyckades endast gå in på tre barer på kanske tre timmar, vet inte vad som är fel med mig! I alla fall så var Emily och jag och käkade lunch på en pub idag där jag skulle få träffa ägaren. Pratade lite med honom och han sa att jag skulle få komma på "träning" på en ny pub han har som skulle ha öppnat för fyra dar sen. Vet fortfarande inte riktigt om jag har det jobbet eller ej men det lät ju rätt lovande i alla fall... Hoppas jag får det!

Efter lunchen gick jag till Central Park (igen). Det satte sig två svenska tjejer brevid mig och jag funderade på att vara social, men när deras konversation inte kom mycket längre än till hur många kalorier det är i champinjoner så struntade jag i det. Vet ändå inte om jag ens vill träffa svenskar, det var ju det enda jag gjorde i Dublin.

Åkte tillbaks till Sunnyside sen och mötte Nina som bjöd mig på middag, världen snällaste! Nu sitter jag hemma i sängen och äter mina första Oreos någonsin och funderar på om jag verkligen orkar ladda upp bilder. Men jag har lovat Nina att ta tag i det så here we go.

Nu är det bra igen! Jag ska ut och leta jobb idag, usch. Vill gärna ha ett, vill ogärna leta.

Hänt sen sist? Jag har fått en ny vän, Nina, som jobbar tillsammans med Emily. Och hör och häpna, hon är varken irländare eller svensk utan från Montenegro. Fortfarande dåligt med det amerikanska sällskapet. Förra veckan var jag på gaelic football-final, lite ironiskt att första gången jag kollar på det inte ens är på Irland. Jag ville heja på Dublin men det fick jag inte och det var väl kanske bra för Armagh vann. Jag fick med mig Nina ut efteråt och eftersom hon inte vanligtvis umgås med irländare så var hon nog ganska chockad, de firade som om de vunnit VM i fotboll eller nåt. Kvällen slutade med att vi blev kidnappade till Bronx där det var ännu fler irländare! Aja, det var skoj.

Hmm, det har nog inte hänt så mycket annat spännande. Ska som sagt ut och leta jobb nu, håll tummarna för mig!