Andrasidandammen

Jag håller på att skriva ett fejk-cv för att få jobb. Visste ni att jag jobbat på Porterhouse i ett år? Hehe. Mitt bland allt fejkande hittade jag ett dokument med en dröm jag hade för kanske ett halvår sen. Den var så konstig och jag kom ihåg så mycket att jag skrev ner den när jag vaknade. Ett och ett halvt A4, det ni! Tänkte lägga ut den på bloggen då men gjorde det aldrig. Den är säkert inte lika intressant för andra men jag bestämde att ni får den i alla fall. Enjoy.

Först var jag i Uppsala. Jag hade fått låna mammas cykel mot att jag var rädd om den. Jag cyklade fel vid genomfarten, det regnade och jag blev tvungen att gå med cykeln ned för en trapp. Det var väldigt svårt och cykeln rullade hela tiden i förväg.

 

När jag kom ner upptäckte jag att jag bara hade styret kvar av cykeln och resten låg spritt över resten av trappen. Någon, typ Magnus upptäckte att det var fel cykel och mammas cykel var hel. Och så ville han ta credden för att ha dragit upp den trasiga ur Fyrisån. Fast jag antar att den var hel nu igen. Det kom tv-team och tidningar och ville fotografera oss. Magnus eller vem det nu var försökte stå i rampljuset men de tyckte att jag var ”ansiktet utåt” och ville mest fotografera mig.

 

Någon gång i drömmen sen fick jag se att min kompis, tror Magnus hade bytts ut mot Ida Tholcke hade blivit nedskjuten av stora häftstift som polisen använde. Hon hade pratat med någon förbjuden politiker och de skulle skjuta på politikern men häftstiften var överallt och Ida blev träffad. Fast skadorna vart tydligen inte så stora av dem.

 

Tror också att det var här som jag var hemma  hos min moster kanske, och det var någon form av kalas. Kommer inte riktigt ihåg detta men jag tror att det involverade en kille som fick åka ambulans, och en polack som dog för att ingen kunde prata polska. Eller han ramlade ihop och blev blå i ansiktet men det hade hjälp om någon hade kunnat prata polska.

 

Ett av mina gamla dagisbarn var där med. Hon hade blivit ganska stor och jag berättade för henne att hon gick runt och pussade på alla killarna hela tiden. Hon verkade fortfarande ha svårt att bestämma sig. Jag undrar om inte ambulansfärden var för att två personer öppnade en varsin champagneflaska med sabel. Det blev världens fyrverkeri när man gjorde så men det flög glas överallt med.

 

Sen hade Ida Josefsson, jag och kanske Saga hittat en lägenhet i ett skumt hus. Ida fick sova i vardagsrummet, i mitt rum fanns det typ tre soffor men ingen riktig säng. Saga hade det fina rummet med dubbelsäng. I mitt rum var det spindelväv på väggarna och såna där papier mache luftballonger och planeter som man gjorde i skolan.

 

Någon ville sova för att klockan var tolv, men jag meddelande att den faktiskt bara var tjugo i åtta. Så hittade jag inte tillbaks till mitt rum och kom in i ett helt okänt rum där ingen bodde. Så kom det fram en tjej från en vägg som rörde sig. Trodde att vår landlord hade hyrt ut ett av våra rum för att få in mer pengar, men det visade sig vara ett spöke.

 

Hon hette Colleen eller liknande och visade oss sitt skotthål i bröstet så att vi skulle tro henne. Hon kunde sväva också och Josefin googlade hennes mord på nätet och såg att det var på riktigt. Hon hade en blond peruk på sig och tog av sig den för att visa hur fult hennes hår hade blivit eftersom hon var död. Jag frågade varför hon spökade men kom på att om hon skulle veta det skulle hon nog inte spöka. Jag frågade också om hon tänkte komma och spöka i mitt rum, för jag ville inte bli skrämd, och hon lovade att försöka låta bli det.

 

Här börjar det bli suddigt, men det förklaras av att jag blir sjukt full i drömmen och får minnesluckor. Jag tror i alla fall att jag vaknar av hög musik, och det är fest. Nästa jag kommer ihåg är att Johan Höög börjar hångla mig med. Jag känner mig nog inte helt okej med det men jag är jättefull och Johan säger att vi är ju kompisar, vi kan göra så fast båda vet att Johanna är där.

 

Nästa gång det händer sitter Johanna framför oss och då puttar jag bort Johan och spinger fram till Johanna för att förklara. Hon vill inte prata med mig och Pilvi och Katarina Liljeström puttar bort mig från henne. Vi står i köket, Johanna är ledsen och jag störtbölar och försöker förklara mig med att jag var så full att jag inte ens fattade att det var Johan. Vi kramas och gråter men hon säger att vi aldrig kan bli vänner igen. Hon går hem för att prata med Johan.

 

Jag går ner till ängen utanför vårt hus (som typ är inbyggt i ett berg) där det ska vara Oktoberfest. Jag kan inte gråta längre men jag har fortfarande ångest för vad jag gjort. Så ser jag Cissi sitta på en filt och vinka till mig. Jag går dit för att säga hej men då är hon borta. Johan Vahlgren är där med HP-folk jag inte känner igen. Han är ledsen för att Challe är borta. Jag blir rädd och tror att hon är död, men han förklarar att hon bara blivit konstig och åkt hem til Sverige helt plötsligt.

 

Jag börjar gå tillbaks till vårt hus och träffar Johan Höög som försöker hångla med mig igen. Jag tror att han och Johanna har gjort slut. Men jag går hem och möter nån skum kille i trapphuset som försöker komma in på vår fest. Det är fortfarande musik i lägenheten men nu är det för att det är morgon och Malin och Linnea har börjat städa efter festen. De har köpt allt man kan behöva för städning och verkar också ha varit på IKEA. Lägenheten böjar se rätt fin ut.

 

Jag beklagar mig för dem hur dåligt jag mår, men ser ändå fram emot Lasses födelsedagsfest på kvällen. De säger att det faktiskt är söndag, inte lördag och jag får sjukt mycket ångest för att jag missat Lasses födelsedagskalas. Jag frågade vad han ville ha men han sa att det räckte med att jag kom och så missade jag allt! Allting var bara ångest, jag gick ut i hallen där Jossan hade kopplat in någon skärm till musiken så att man kunde se bilder som rör sig i takt med musiken, typ som på xbox. Jag stirrade på den ett tag och så vaknade jag.